Ögonkontakt

Har du tänkt på detta att vi numer nästan aldrig ser expediten i affären i ögonen när vi handlar. Förr brukade man få en rejäl ögonkontakt. Oftast positiv och med ett leende. Idag så kommer vi fram till kassan. Lämnar fram vår vara och sätter sedan in kortet i kortläsaren och stirrar stint på apparaten för att när tiden är inne knappa in koden och efter en stund godkänna summan.

Under tiden man väntar på att få knappa in koden och godkänna summa så vågar man ju inte lyfta blicken för då kommer expediten säga till en att ”nu kan du godkänna” så att nästa kund i tur får komma fram.

Jag är lite störd på detta så jag försöker alltid att efteråt ändå titta expediten i ögonen, upprätta samband och säga tack med ett litet leende.

 

Över huvud taget är vi ju dåliga på ögonkontakt med sådana vi inte känner här i Sverige. Jag har några vänner som arbetat i Etiopien i flera år.  De berättar om att där är det precis tvärtom. I Etiopien tittar man ordentligt på varandra. Vi skulle nog säga stirrar.

En gång när de just landat på Arlanda efter en period i Etiopien så satt de där i väntan på nästa flyg och tittade ogenerat på svenskar som gick förbi precis som man gör i Etiopien, vilket fick en del att titta konstigt tillbaka och några att bli arga. Mina vänner förstod ganska snart att de var tvungna att anpassa sig och titta lite mer diskret för att inte råka illa ut.

 

Nej, jag gillar inte att bli utstirrad, men det är okey att människor med tittar på mig och framförallt skapar ögonkontakt :-)! Tänk om man kunde koppla ihop det med mitt förra inlägg om att se med Guds ögon… Skulle bli rätt bra!

/Klas

ATT00116PS. Funderade rätt mycket på denna lapp som fanns på ett fik jag var på för en td sedan. Var skall betoningen ligga ;-)?
– Vi tar kort på, som i ”inte långt”. Alltså allt över 50 kr är inte så långt. eller
– Vi tar kort på, som i ”fotografi”. Alltså vi tar ett fotografi på all betalning över 50 kr

 

Att se varandra med Guds ögon

Predikade i helgen i Svartlå utanför Boden på Edeforskonferensen. En 76-å rig tradition! Ja, inte att jag predikar där utan själva konferensen. De två församlingarna i Harads och Svartlå, som båda ligger i Edeforsbygden, står som arrangörer. Förr var det tältmöten men de senare åren har man valt att vara inne i respektive missionskyrka, vartannat år i Harads och vartannat i Svartlå.

I år var jag inbjuden som talare och mitt tema för mötena var ”Ögonstenar”. Alltså sådant vi håller riktigt kärt, som ligger närmast våra hjärtan… är ovärderliga i nån bemärkelse.

I sista mötet, på söndag, var temat ”Alla människor är Guds ögonsten – Att se med Guds ögon”.
För varje människa är verkligen Guds ögonsten! Han älskar gränslöst, var och en, utan undantag.

Så utmanade jag till ett litet tankeexperiment (och nu skickar jag det vidare till dig): Tänk dig hur annorlunda vår värld skulle se ut om alla såg varandra med Guds ögon! Jag menar om vi alla skulle bli så fyllda med Guds kärlek så att varje människa vi mötte sågs genom de ”glasögonen”. Att vi varje gång vi mötte någon annan så skulle vårt hjärta pulsera av samma oändliga kärlek… Hur fantastisk skulle inte vår värld då kunna vara!

  • Tänk dig din arbetsplats eller skola. Nuvarande eller där du befunnit dig tidigare. Hur skulle den se ut om ni såg varandra med Guds ögon?
  • Tänk dig ditt sociala umgänge, släkt, vänner. Hur skulle det se ut?

Om vi överallt mötte varandra med den kärlek som vi anar är Guds: Med värme, förlåtelse, upprättelse, helighet, etc. etc. Tänk vilken värld vi då skulle leva i!

Det börjar alltid hos mig, och dig, så låt oss fundera över hur det skulle kunna förändra mitt, och ditt, sätt att leva om detta blev verklighet.

Dags igen

Jo, det var så att jag klippte gräsmattan. För er som undrade vilken princip jag bröt mot förra söndagen så var det den att aldrig klippa gräsmattan en söndag. Inget allvarligt egentligen men det bär mig emot. Tycker det är skönt att en söndag får vara söndag = vilodag, stillhet etc. även om det idag är helt annorlunda saker som får oss att koppla av jämfört med hur det var förr…

Nu är det hur som helst slut på avkopplingen i form av semester för min del. Börjar idag om efter semestern och åker alldeles strax till Skellefteå och expeditionen för att försöka komma igång igen.
Tacksam att jag har ett bra och meningsfullt arbete som jag trivs med! Ser fram emot nya utmaningar i höst och framöver när Equmeniakyrkan och dess regioner på allvar skall hitta sin roll. Hoppas och tror att vi skall få vara med och göra skillnad i vårt land och vår värld.

Har alltid tyckt att det varit lite svårt just med första predikan efter semesteruppehållet. Känns liksom som jag legat av mig under semestern. Nu har jag lovat predika hela helgen, fredag, lördag, söndag på Edeforskonferensen i Svartlå. Ser med glädje fram emot det men också med lite vånda just för att det är direkt efter semestern. Tänker spinna på temat ”Min ögonsten”. Välkommen förbi om du har vägarna åt det hållet.

Brutna principer

(Nu återkommer mina blogginlägg. Har legat lågt under semestern men nu kan du åter räkna med att det finns något att läsa här minst en gång i veckan)

Brutna principer

Har idag brutit mot en av mina principer. Gjort något som jag bara inte gör på en söndag om det inte är absolut nödvändigt! Idag gjorde jag det fast det inte var absolut nödvändigt utan mycket väl kunde gjorts igår eller senare i veckan.
Visserligen är jag i stugan alldeles ensam så ingen annan såg det eller stördes av det. Är helt enkelt bara jag själv som blir störd, fast jag med berått mod valde att göra det idag i alla fall.
I fall någon kommer hit idag och ser det skulle jag dessutom kunna ljuga och säga att jag gjorde det igår, eftersom ingen vet om det, eller kanske ens bryr sig… Men ljuga gör man ju inte heller. Är ju också en viktig princip/levnadsregel.

Just den här principen, som så många andra jag har, har jag med mig hemifrån, från min uppväxt, från mina föräldrar och miljön omkring oss. Har medvetet valt att hålla fast vid den eftersom jag tycker den står för en djupare värdering som jag vill hålla högt: Att Helga vilodagen-söndagen. För även om samhället och våra arbeten ser så oerhört mycket annorlunda ut idag än tidigare så tror jag det ligger en gudomlig god tanke och gåva till oss att just helga vilodagen. Det skapar en god rytm åt veckan och hjälper oss se att vi behöver såväl vila som Gud i våra liv.
Eftersom jag är pastor så tillhör jag dem som oftast arbetar när det är söndag men det finns vissa saker som jag ändå har svårt för att göra när det är söndag, som jag av princip undviker. Inte därför att jag måste utan därför att jag vill.

Jag tror att principer och levnadsregler är bra att ha. Inte för att vi slaviskt måste följa dem och annars blir evigt förbannade. Nej, därför att de hjälper oss hålla en linje i våra liv som ger stabilitet och harmoni. Något att luta sig emot.
Vi behöver sådana principer själva och vi behöver dem i vårt samhälle etc. Ibland kanske de begränsar oss och gör livet lite onödigt smalt och snävt men oftast tror jag att de är av godo.

Att jag just nu har semester och att alla dagar då liksom flyter ihop bidrog till att jag just idag bröt mot min princip. Vet inte om det är en förmildrande omständighet men är så i alla fall.
Kommer jag att göra om det? Tveksamt, och inte om det inte är absolut nödvändigt, och definitivt inte därhemma (om det inte är absolut absolut nödvändigt).

Nu tänkte jag just skriva vad det var jag gjorde men drabbades då av retsamhet (händer mig rätt ofta påstår min hustru) så jag lämnar det öppet. Du kan väl gissa vad det var och skriva det i en kommentar så återkommer jag med rätt svar i nästa inlägg :-).
Nej, det var inte att jag inte gick på någon gudstjänst idag, vilket jag inte gjorde. Det borde jag kanske gjort men jag har inte alls lika dåligt samvete för det som det jag gjorde, fast det nog borde vara tvärtom…
Och nej, så allvarligt var det nog inte. Bara en av mina principer som de flesta av er inte alls skulle bry sig om på samma sätt som jag.

Ha en fortsatt god sommar!