Lexbase

”Lexbase”, jag har inte ens velat skriva ut namnet eftersom jag tycker så genuint illa om hela företeelsen och därför inte vill ge dem den reklam och marknadsföring det innebär att skriva om dem. Nu kan de väl inte bli mer kända så därför skriver jag ändå.

Ända sedan jag i måndags såg den första artikeln (t.ex. här) om att det nu startat en webbsida där man samlat alla domar som avgivits under de senaste fem åren, så har jag mått illa. Är tacksam över all kritik som sidan fått och att den åtminstone just nu ligger nere eftersom Internetleverantören Bahnhof först valde att stänga ner den av säkerhetsskäl och sedan säga upp avtalet med dem helt och hållet. Vågar tyvärr inte tro att den, eller något motsvarande, inte kommer tillbaka eftersom det finns pengar att tjäna på detta och det inte går att stänga ner på laglig väg. Det lär tiden utvisa.

Jag tycker det initiativtagarna gör är så genuint fel. Skrev på tisdag morgon på Twitter: ”Den nya internettjänsten där man kan söka efter grannars ev. domar är o blir fel på så många sätt! Skapar ett samhälle jag inte vill ha” vilket är den twitterkorta sammanfattningen av vad jag känner/tänker.

Förutom att det är ett påhopp/övergrepp på den personliga integriteten, omoraliskt osv. (det går att läsa mycket om detta i de artiklar som varit senaste vecka), så är det två saker som stör och oroar mig mest.

1/ Det ena är att den som dömts, avtjänat sitt straff, för alltid riskerar att förknippas med det han eller hon gjort. Aldrig någonsin blir fri! Vi får ett samhälle där nåden är borta och vi misstänksamt bevakar varandra istället att umgås förtroendefullt.

Visst kan det finnas tillfällen när en sorts ”hotbild”, i form av risk för återfall i ett beteende som kan hota omgivningen skulle göra det befogat att någon hade ögonen öppna. Men det tillhör verkligen undantagen och bör inte gälla mig och dig som ”allmänheten”.

I USA lär det länge ha varit så att när sexförbrytare släpps fria så görs det känt i omgivningen för att alla skall veta att här finns det en person som man skall vara vaksam över. Jag minns inte nu om det är så att detta offentliggörs genom att grannar meddelas eller om det är via en tjänst motsvarande den som Lexbase nu startat i Sverige.

Oavsett hur befogat och riktigt detta kan vara i det enskilda fallet så blir det i ett större perspektiv ett samhälle som bygger på att bevaka och misstänkligöra snarare än nåd, försoning upp upprättelse. Vi får inte tappa tron på att också den som gjort det otänkbara, efter ett avtjänat straff, kan ha förändrats och är värd en ny chans!

2/ Det andra jag tänker på, och kanske det viktigaste och det jag inte sett så mycket skrivet om, är vad kunskapen gör med mig. Redan i somras skrev jag på ”typ” detta tema.

Först utifrån en otäck situation i Norsjö (här) där något som en ung man/kille hade skrivit på Facebook uppfattades som ett hot mot skolan vilket fick skolan att låsa alla dörrar och polis att rycka ut med skarpladdade vapen. Mannen/killen greps snabbt men släpptes snart eftersom det inte fanns några brottsmisstankar kvar… : Jag skrev då att jag ”inte vill veta vem han är därför att jag inser att det troligen kommer göra något med mig. Det kommer förmodligen innebära att om jag skulle möta den här killen/mannen så skulle jag inte se honom som vem som helst utan som den som startade något som blev så oerhört stort och jobbigt för många. Han skulle inte längre vara vem som helst, utan ”den där”…”

Några dagar senare skrev jag (här) om den möjlighet som nu finns att få ett utdrag ur brottsregistret över barn- och ungdomsledare. Jag skrev då: ”Min rädsla är att detta är ett steg mot att vi skapar ett klimat där vi kontrollerar varandra och misstänkliggör, snarare än att bygga förtroenden och visa öppenhet. Ett klimat där de negativa undantagen får för stort utrymme och står i vägen för det goda.”

 

Jag kan också bli sugen på att gå in på Lexbase och se vilka som kan finnas med där i min omgivning. Men, jag låter bli därför att jag inte vill veta! Låter bli därför att jag tror att det finns en risk för att jag blir påverkad, misstänksam och felsökande istället för att vara öppen, positiv och söka efter det goda. Inte så sällan finns det viktiga poänger i att avstå från både det ena och det andra för att så långt det är möjligt bevara den person vi vill vara. Det gäller mig och dig personligen men också det samhälle vi vill leva i :-).

 

/Klas

 

PS. Det finns flera Jesusord som är tillämpliga här. Inte minst från bergspredikaren:

  • Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga — du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Matt 7:1-5
  • Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Matt 5:29
  • Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser. Matt 6:14-15
  • Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser. Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret. Matt 6:22-23

 

Styrelseengagemang

Tårta vid det avslutande styrelsemötet med Övre Norrlands distrikts styrelse

Tårta vid det avslutande styrelsemötet med Övre Norrlands distrikts styrelse

Har i helgen haft det sista styrelsemötet med den Distriktsstyrelse som företräder Svenska Missionskyrkan, Övre Norrlands distrikt. Distriktet håller på att avslutas eftersom vi nu är en del av Equmeniakyrkan som Region Nord. Som alltid finns det bitar som det tar tid att avsluta vid en övergång och därför behövs styrelsen ännu en tid.

Detta var dock det sista (tror vi) fysiska mötet som Distriktsstyrelsen hade. Vi kommer ha ett par telefonmöten och sedan träffas i samband med det avslutande årsmötet som hålls den 22 mars i Åskyrkan Kvarnåsen men sedan skall styrelsens ansvar och arbete vara avslutat.

Varje gång vi haft en styrelsehelg så är jag alltid imponerad när jag åker hem. Imponerad av allt det engagemang som finns i våra församlingar och hos dem vi kallar lekmän (alltså de som inte har en anställning i kyrkan men ändå bidrar med tid, resurser och engagemang). För mig är det, och skall vara, dessa som bär församlingarna och kyrkan!
Jag är också imponerad av all den klokskap som finns här och alla de gåvor som den Helige Ande utrustat oss med i och genom dessa människor. För att inte tala om all den tid som man generöst lägger på möten som dessa.

Övre Norrlands distrikts styrelse tillsammans med Equmenia Nords regionstyrelse

Övre Norrlands distrikts styrelse tillsammans med Equmenia Nords regionstyrelse

”Vår” Distriktsstyrelse har varit (är) den bästa man kan tänka. Jag är djupt tacksam över den öppenhet, samstämmighet och gemenskap som vi fått dela under de år som jag varit med. Långt ifrån alla frågor har varit enkla, men tillsammans har vi sökt Guds vilja, bidragit med olika infallsvinklar och landat i beslut och handling som vi tror varit de rätta. När olika åsikter ryms och gemenskapen ändå bevaras då är det en god styrelse, tycker jag.

Så ett stort och varmt TACK till Karin, Niclas, Jan, Anders, Stellan, Phill och Sven-Erik (och flera som varit med i styrelsen före er) för allt det ni gjort och gör för Guds rike och för att jag fått del av er värme och klokskap!

En av de stora fördelarna vi haft i vårt distrikt/region är att vi som regel haft styrelsemötena samtidigt och på samma plats som ungdomarnas (SMU/Equmenias) styrelse. En del frågor har vi behandlat tillsammans men det mesta var för sig. Men inte minst så har det byggts gemenskap när vi fikat och ätit ihop och vi har vetat om varandras frågor och kunnat ta del av varandras erfarenheter. Det samarbetet har varit otroligt bra och är en bit som jag kommer sakna i den nya organisation som vi nu går in i. En fördel för mig personligen är jag nu kommer hinna vara med på Equmenia Nords regionsstyrelses möten istället, vilket jag ser fram emot :-)!

pengar

Styrelserna samlade in 3000 kr till Hemavan Fjällstation

PS.
En av de stora frågorna vi diskuterade denna gång var Hemavan Fjällstation och dess framtid och organisation. Spontant gjorde vi då en insamling till gården som inbringade 3000 kr!

Förkyld

Har inte mycket att klaga på. Är för det mesta frisk och så, men har denna vecka varit förkyld, hosta och nu snuva, med lite feber till och från. Inte så att jag är helt däckad men ändå rejält trött och framför allt less! Man blir så oerhört less på att vara krasslig och ändå vet jag att det är ingenting med de svårigheter som många andra får leva med dagligen.

Precis som jag så vilar bloggen dock. Räkna med att jag nästa vecka är igång igen och även skriver lite mer här.

/Klas

 

Norrsken

Norrsken-3-1Har nu vilat ut en dag efter årets nyårsläger, ”Norrsken, på Hemavan Fjällstation. Då är det på sin plats med några reflektioner kring läger.

Nyårsläger är ingen ny eller ovanlig företeelse i SMU/Equmenia. Det har funnits under många, många år. När jag själv var tonåring på 70-talet åkte vi till olika ställen i Värmland på både nyårs- och sportlovsläger. Då precis som nu var det utförsåkning som var den stora aktiviteten för de flesta men viktigast var att träffa kompisar och få tillfälle till andakter och gudsmöten som inte var lika enkelt hemma.

För mig som kom från en liten församling där det inte fanns andra ungdomar i min egen ålder var lägren helt avgörande. Här mötte jag kristna kompisar, fick tillfälle att vara på bibelstudier och andakter som var anpassade till min åldersgrupp och inte föräldragenerationens osv. Är så tacksam för att det fanns ledare som såg mig, uppmuntrade mig och trodde på mig!

 

Idag tycker jag det är en förmån att få vara en av dessa ledare och bära det arvet vidare. Och fortfarande finns det gott om ledare som viker en vecka eller mer av sin egen ledighet för att åka på läger och vara med sina och andras ungdomar. Dessa ledare ser ungdomarna, älskar dom, bråkar, skrattar, leker, samtalar och ber med dom. Blir deras föredömen!

Jag menar att dessa ledare gör ett av de allra viktigaste jobben i kyrkan och är värda allt vårt stöd!!! Det borde t.ex. innebära att ingen ledare själv skulle behöva stå för lägeravgiften, det bör församlingen eller Equmeniaföreningen göra eftersom det är vårt gemensamma arbete. Som församling och förening bör vi under hela lägret bära såväl ledare som deltagare i förbön. När de kommer hem bör de få minst en kram och kanske en middag :-)

 

Och så dessa ungdomar sedan. Det finns inte ord för att beskriva hur sköna de är. Tänker varje gång jag är med dem att många fler skulle få möjlighet att se hur fantastiskt många härliga, goa, underbara och fina ungdomar det finns. Visst kan de vara lite (en underdrift 😉 ) morgontrötta ibland. Visst kan de surna till emellanåt (men vem av oss gör inte det?). Men största delen av tiden är de varma, glada, goa, omtänksamma och fulla av djupa frågor och funderingar som de gärna vill ha hjälpa att tänka kring. Det är en förmån att få dela livet med dem!

Det kanske starkaste för mig är ändå att se hur självklart och naturligt de söker Gud. Vänder sig till honom och tar emot av hans Ande i bön, tillbedjan och lovsång. De har mängder med frågor, bär många gånger på djupa sår men finner stöd och styrka hos Jesus och hos varandra. När det vid andakterna inbjuds till ljuständning strömmar de fram och förebedjarna har ofta fullt upp.

På läger stärks min tro, både på ungdomen och på Jesus, eftersom jag ser hur de möter varandra!