Gaza

Det är min andra semesterdag. Mitt största bekymmer är hur jag skall klara värmen, hitta bekvämaste ställningen i solstolen på altanen, om jag skall idas gå in och sätta på en kopp kaffe till, vilken bok jag skall läsa, om jag skall städa bilen idag eller skjuta upp det en dag till etc. etc. :-).

Samtidigt så läser jag om situationen i och kring Gaza. Hur raketer och bomber skickas över gränsen från både palestinier och israeler. Hur barn, kvinnor och civila skadas eller får sätta livet till… Hur rädslan, hatet, oförsonligheten återigen blossar upp… Jag inser att jag inte förstår, inte kan förstå, varför man inte bara upphör med detta i mina ögon fullständigt meningslösa.

Till stor del fattar jag att jag inte kan förstå eftersom jag själv inte har mist någon vän eller anhörig pga. av krig eller våld under åren som gått. Inte förstår eftersom jag aldrig upplevt oron över om nästa raket, bomb, självmordsbombare, gevär… skall brisera i min närhet, eller där mina barn är. Aldrig upplevt hatet och känslan av oförsonlighet och uppgivenhet inför ett sådant våld.

Från min solstols perspektiv är det självklart att jag inte kan fatta. Jag (och förmodligen även du som läser detta) lever i en trygg värld långt från allt vad krig, gevär och bomber är. I en tillvaro där oron finns men då av helt andra orsaker. Där sorg och lidande kan drabba oss när som helst, men återigen, av helt andra skäl och orsaker.

Jag fascineras när jag läser om människor som på båda sidorna ber om försoning. Som mitt i allt lyckas bevara ett gott hjärta och en kärlek som söker efter samförstånd och andra lösningar. Det enda jag tycker jag kan göra är att ropa till Gud om att dessa människors röster skall få höras mer, hur det goda skall få bryta in i maktens hjärtan, hur medmänsklighet och godhet skall övervinna ondskan.

Jag kan ana och något förstå att det inte är lätt att bygga försonlighet och kärlek när man drabbats och lever mitt i detta till vardags. Däremot kan jag inte förstå att så många av oss i Sverige och resten av världen ensidigt skyller på den ena eller andra sidan. Väljer att försvara bara en av sidorna och lyfta fram det rättfärdiga i vad de gör eller skyller på att ”de andra” visst är mycket värre eller var de som började. Det kan jag inte förstå eller acceptera!!!

Tänk att den oförsonlighet som fyllt dem som står mitt i eländet (vilket på inget sätt är rätt men ändå väldigt förståeligt) också fyllt många av oss som lever långt därifrån. Det är en dimension till av det djävulska i denna situation som borde stämma oss till eftertanke och besinning!

Min tro är att vi runt om inte (lättvindigt) skall välja sida, utan istället göra allt som står i vår makt för att få respektive sidas ledare att sluta med våldet och samtidigt be om att Guds kärlek och försoning får möjlighet att bygga något nytt i alla människors hjärtan.

Gud förbarma dig!

/Klas

 

PS. Vi får inte heller glömma att Israel-Palestina bara är en del av världen där lidande och krig är vardag just nu. På många andra platser (Syrien, Kongo osv.) är lidandet och våldet ännu mer påtagligt men vår tids massmedia tycks bara klara av att rapportera om ett område i taget… och kanske orkar vi inte höra om mer heller. DS.

Konfirmandledare

IMG_3484Jag gissar att jag varit med som konfirmandledare i ca 25 grupper under de år som jag varit pastor. Från början mest som veckoläsning i de församlingar jag arbetat i och de senaste 15 åren som ledare och ansvarig för Fjällkonfa i Hemavan. Numer ingår knappast detta i min ordinarie tjänst som regional kyrkoledare men jag ser till att skapa utrymme för det av flera skäl…

  1. För det första för att jag själv tycker det är så oerhört roligt. Visst är jag trött efter tre veckors läger (som idag när jag kom hem från Hemavan sent på kvällen igår) men varje gång så ger mig mötet med dessa fantastiska ungdomar mer energi än det tar. Det är verkligen en nåd att få vara med!
  2. För det andra därför att mötet med unga människor i åldern 14-16 år och deras frågor hjälper mig att förstå vilka frågor som är aktuella just nu för ungdomar, och i samhället i stort, därför att de ofta är spegelbilder av sådant som de möter och brottas med idag. Jag får liksom hjälp att både se nuet och framtiden och ana vilka frågeställningar som kommer bli viktigare och viktigare om några år när ungdomarna själva blivit vuxna. Självklart förändras frågorna när de blir äldre men t.ex. i år så har individualismen fått ett mycket tydligare ansikte där vi som ledare fått brottas tillsammans med dem kring detta.
  3. För det tredje så tror jag på fullaste allvar att konfirmationsläsning är bland det allra viktigaste vi som församlingar och kyrka gör. Här får vi undervisa och samtala om kristen tro och de stora livsfrågorna. Här får vi förmedla Bibelns berättelser (och det behövs verkligen för kunskapen är mycket låg). Här får vi mötas till andakt och gudstjänst och erbjuda djupa och genuina möten med Jesus. Här får vi utmana och uppmuntra till att ta avgörande steg i livet och välja att bli kristen. Här får vi bekräfta unga människor och visa att de är älskade och sedda osv. osv.

IMG_3468Och det finns ingen anledning att sikta lågt och bara göra konfirmationsläsningen halvdant.
Låt istället konfirmation blir det viktigaste ni som församling gör och låt det få utrymme, tid, kraft och pengar eftersom inget är viktigare!

För Fjällkonfa så har vi två mål. Det ena är att dessa tre lägerveckor skall vara de bästa veckorna i ungdomarnas liv (så här långt), och för det andra att när man åker hem så skall man ha fått så mycket erfarenhet, kunskap och smak av vad kristen tro är så man ”vet” vad man säger Ja eller Nej till. Det är att spänna bågen hårt, men det är det värt. När vi efteråt samtalar med konfirmanderna och läser utvärderingarna så tycker de flesta att vi lyckats med båda målen. Det är bara att vara tacksam!

Om du, liksom jag, är konfirmandledare så har du världens viktigaste uppdrag. Var stolt över det och låt det få utrymme. Du är med och gör skillnad för Guds rike och i ungdomarnas liv. Gör intryck och avtryck som kommer följa dem under hela livet!

/Klas

PS. Allt som hände under årets Fjällkonfa hittar du i den blogg som skrivs under lägret. Vet du någon som kommer gå klass 8 kommande läsår så tipsa dem gärna om bloggen och om möjligheten att gå och läsa i Hemavan.