Hellre hjälteberättelser än kritik

Vad är det som får våra journalister, eller redaktörer, att tro att vi hellre vill läsa om vem som gjort fel, misslyckats, svikit än om dem som gjort rätt eller överträffat sig själva?
Jag tänker på den ofantligt stora branden i Västmanland och kan inte låta bli att bli irriterad när pressen redan efter några dagar börjar söka efter fel och syndabockar.

Som jag förstår det så är detta en brand som är så mycket större än vad någon av oss kan begripa. Räddningschefen sa under presskonferensen igår angående vattenbombningsplanens insats, att de är till oerhört stor hjälp men tänk er några fjärilar som skall försöka vattenbomba en fotbollsplan! så stort område behöver man täcka in... Man kan bara ana att det känns som en droppe i havet.
Ändå så kämpar räddningsarbetare och frivilliga i luften och på marken på, i fruktansvärd hetta, dålig luft och med små, mycket små, synliga resultat än så länge. Vem är då vi att kritisera! Vi borde hylla dem, lyfta fram deras stora insats och visa vår tacksamhet för att de finns och gör allt som är inom rimlig mänsklig makt för att få bukt med Sveriges största brand i moderna tid.

Men, kunde det inte gjorts mer, bättre, annorlunda? Kanske, men jag lovar att ingen annan än de som varit på plats från början har bättre förutsättningar att bedöma det, inga experter på sina kontor, inga politiker med fokus på valrörelse, och absolut inga journalister som söker rubriker. Tids nog kommer berörda att lära av det som hänt och gjorts. Nu är tid att peppa de som jobbar, lyfta fram deras goda insatser och ge dem allt vårt stöd!!!

Så, journalister och redaktörer med flera, om ni inte förstått det, jag vill hellre ha en saklig återgivning av nuläget och sedan läsa om alla hjältar som finns där och sliter än om kritik eller vem som eventuellt gjort något fel.

/Klas
(Som ber om regn över brandområdet och omsorg till de människor som behövt lämna hus och hem och uthållighet till räddningsarbetare och frivilliga som jobbar med och kring branden)