Ungdomar

Jo, jag vet att jag sagt och skrivit det förut men måste ändå göra det igen… om ungdomar och tacksamheten efter ett läger… Denna gång Nyårslägret ”Frozen”IMG_7933

Kom igår kväll hem från ännu ett tonårsläger. Ett läger där jag denna gång mest försökt hålla mig i bakgrunden eftersom det funnits andra ledare som stått för programmet och ansvaret. Det är det ena som är fantastiskt att se och uppleva. Detta att det hela tiden kommer fram nya ledare som ställer upp för de ungdomar som kommer med på lägret. De finns där och ordnar program, visar omsorg och tar tid för samtal, ber med dem som behöver förbön och kramas och bråkar med dem som behöver närhet mm mm.

De sista åren har vi faktiskt haft förmånen att ha nästan för många ledare som vill vara med på nyårslägret! Ett synnerligen angenämt bekymmer.
Det är så kul att se att flera av dem som varit med som tonåringar förut trivts så bra och nu växt in i att vara ledare. Och att det också kommer nya ledare till regionen från andra håll som bidrar med sina erfarenheter. Känner stor tacksamhet för detta och njuter av att bara få finnas med och se hur allt fungerar fast (eller tack vare att 😉 ) jag håller mig i bakgrunden.

Men då dessa tonåringar… Fortfarande hör jag emellanåt att tonåringar är jobbiga, tröttsamma, besvärliga, störande och förstörande… Att det är svårt att förmedla tro och Jesus till dem… Det märkliga är att jag inte ser dessa på våra läger. Kanske är de så att vi bara får de välartade, goda, trevliga, snälla, uppmuntrande, glada till våra läger…? Ungdomar som vid varje andakt tar vara på möjligheten att sjunga lovsång, tända ljus och be, vara stilla, be om förbön osv. Eller också är det så att miljön i Hemavan och alla fantastiska ledare plockar fram det bästa hos de tonåringar som kommer till lägren vi har?
Jag vet inte vilket, men jag vet att gång efter gång så har jag förmånen att möta fantastiska ungdomar som är positiva, bryr sig om varandra, stöttar och uppmuntrar och, inte minst, gör livsavgörande möten med Jesus Kristus etc. etc.

Självklart så finns det en annan sida där vi också möter många unga som har det jobbigt och tufft hemma och i skolan. Som behöver lägren för att få en fristad där man kan gråta ut, bli tröstad, vara sig själv, möta Jesus i andakter och förbön. Nästan alla brottas hårt med sig själva och livet och behöver någon som lyssnar och tar dem på allvar. Det gör det ju bara än mer fantastiskt att vi i Equmenia och Equmeniakyrkan tillsammans kan erbjuda sådana miljöer med Jesus i centrum.

Så jag är tacksam! Tacksam för så många goda, duktiga, ansvarstagande ledare. Tacksam för mötet med alla dessa fantastiska ungdomar som tar sitt liv och sin tro på allvar och för Equmenia och Equmeniakyrkan som bereder plats och möjlighet för det goda mötet med Jesus som förvandlar.

IMG_8316/Klas

 

I år blev jag dubbad till Oboy-kungen (trots att jag själv mest dricker kaffe). En ära som jag kommer leva på länge :-) (se bild).