Vad händer när vi dör?

Fonus har ställt frågan: ”Vad händer när du dör?” till 1000 svenskar. Aftonbladet skriver lite om undersökning och säger bl.a:

Skärmklipp 2015-09-22 07.56.31Döden är slutet, tror 46 procent av svenskarna. Men många tror på en del två, enligt en opinionsundersökning från begravningsbyrån Fonus.
De flesta vet inte hur det går till, men att själen lever vidare och att vi träffar nära och kära på andra sidan är vanliga föreställningar. Bara 9 procent tror att man möter sin gud.
– Behovet av att hitta en påtaglig fortsättning finns kvar, men kyrkan och dess speciella tolkning av vad som händer har vittrat, säger folklivsforskaren Ebbe Schön.”

Skärmklipp 2015-09-22 07.57.33Det är ganska stor skillnad på hur kvinnor och män tänker om livet efter döden, vilket kanske inte förvånar så mycket: ”Varannan svensk tror på ett liv efter detta. Framförallt kvinnor tror på en fortsättning. Men männen är skeptiska.” skriver Aftonbladet.

 

Det jag tyckte var mest intressant var de stora skillnader som det är mellan olika åldrar, där de yngre tenderar att tro mycket mer på något efter döden än vad de äldre gör. Skulle vara intressant att fundera på om åldern gör att man blir mer krass och mindre ”troende” än vad yngre är. Eller om detta är en trend i samhället att fler och fler tror att det finns något mer och de andliga frågorna är på frammarsch, inte minst hos de yngre.

Skärmklipp 2015-09-22 07.57.49

 

 

Helt uppenbart finns det många ärenden för oss som kyrka att adressera i detta. Inte minst finns det ett levande hopp som vi får dela. Jag bärs ständigt av orden vi oftast säger i slutet av nattvardsfirandet: ”Så som du nu mottagit Herren Jesus Kristus, vandra i Honom och Han skall bevara dig till evigt liv!”

 

Undersökningen hittar du här och länk till artikeln i Aftonbladet här.

Flyktingkrisen…

Det var länge sedan jag skrev något här. Nu börjar det klia i fingrarna att återigen skriva (jag hoppas det inte bara är tillfälligt) så jag gör ett försök.

Detta med flyktingkrisen är så mångbottnat. För mig och dig så är påverkan ju oerhört liten. Gillar Migrationsverkets chef Anders Danielsson som ”värjer sig emot beskrivningen av den pågående situationen som en ”kris” som sätter press på vårt land.

– Det är klart det är en kris, men inte för oss. Det är en kris för dem som flyr. På vilket sätt har du och jag fått det sämre för att vi hade 81 000 asylsökande i Sverige förra året?”

Är glad över allt det engagemang som nu tagit fart på allvar och ber och hoppas att det skall vara uthålligt och inte bara bli ord och enskilda handlingar utan att vi därigenom kan påverka hela samhällsklimatet, våra gemensamma värderingar och politiska åsikter. För det stora hotet för vår del är att främlingsfientligheten får stå oemotsagd!

Blev också glad, och lite stolt, att min kommun procentuellt står sig väl jämfört med många andra kommuner i landet. Bor själv granne med boendet för ensamkommande barn/ungdomar och har bara positiva erfarenheter av det! Är dessutom övertygad om att vi skulle kunna göra ännu mer om så krävs.

image
Kolla hur det är i din kommun här http://flyktingmottagande.aftonbladet.se