Ungdomar

Jo, jag vet att jag sagt och skrivit det förut men måste ändå göra det igen… om ungdomar och tacksamheten efter ett läger… Denna gång Nyårslägret ”Frozen”IMG_7933

Kom igår kväll hem från ännu ett tonårsläger. Ett läger där jag denna gång mest försökt hålla mig i bakgrunden eftersom det funnits andra ledare som stått för programmet och ansvaret. Det är det ena som är fantastiskt att se och uppleva. Detta att det hela tiden kommer fram nya ledare som ställer upp för de ungdomar som kommer med på lägret. De finns där och ordnar program, visar omsorg och tar tid för samtal, ber med dem som behöver förbön och kramas och bråkar med dem som behöver närhet mm mm.

De sista åren har vi faktiskt haft förmånen att ha nästan för många ledare som vill vara med på nyårslägret! Ett synnerligen angenämt bekymmer.
Det är så kul att se att flera av dem som varit med som tonåringar förut trivts så bra och nu växt in i att vara ledare. Och att det också kommer nya ledare till regionen från andra håll som bidrar med sina erfarenheter. Känner stor tacksamhet för detta och njuter av att bara få finnas med och se hur allt fungerar fast (eller tack vare att 😉 ) jag håller mig i bakgrunden.

Men då dessa tonåringar… Fortfarande hör jag emellanåt att tonåringar är jobbiga, tröttsamma, besvärliga, störande och förstörande… Att det är svårt att förmedla tro och Jesus till dem… Det märkliga är att jag inte ser dessa på våra läger. Kanske är de så att vi bara får de välartade, goda, trevliga, snälla, uppmuntrande, glada till våra läger…? Ungdomar som vid varje andakt tar vara på möjligheten att sjunga lovsång, tända ljus och be, vara stilla, be om förbön osv. Eller också är det så att miljön i Hemavan och alla fantastiska ledare plockar fram det bästa hos de tonåringar som kommer till lägren vi har?
Jag vet inte vilket, men jag vet att gång efter gång så har jag förmånen att möta fantastiska ungdomar som är positiva, bryr sig om varandra, stöttar och uppmuntrar och, inte minst, gör livsavgörande möten med Jesus Kristus etc. etc.

Självklart så finns det en annan sida där vi också möter många unga som har det jobbigt och tufft hemma och i skolan. Som behöver lägren för att få en fristad där man kan gråta ut, bli tröstad, vara sig själv, möta Jesus i andakter och förbön. Nästan alla brottas hårt med sig själva och livet och behöver någon som lyssnar och tar dem på allvar. Det gör det ju bara än mer fantastiskt att vi i Equmenia och Equmeniakyrkan tillsammans kan erbjuda sådana miljöer med Jesus i centrum.

Så jag är tacksam! Tacksam för så många goda, duktiga, ansvarstagande ledare. Tacksam för mötet med alla dessa fantastiska ungdomar som tar sitt liv och sin tro på allvar och för Equmenia och Equmeniakyrkan som bereder plats och möjlighet för det goda mötet med Jesus som förvandlar.

IMG_8316/Klas

 

I år blev jag dubbad till Oboy-kungen (trots att jag själv mest dricker kaffe). En ära som jag kommer leva på länge :-) (se bild).

Konfirmandledare

IMG_3484Jag gissar att jag varit med som konfirmandledare i ca 25 grupper under de år som jag varit pastor. Från början mest som veckoläsning i de församlingar jag arbetat i och de senaste 15 åren som ledare och ansvarig för Fjällkonfa i Hemavan. Numer ingår knappast detta i min ordinarie tjänst som regional kyrkoledare men jag ser till att skapa utrymme för det av flera skäl…

  1. För det första för att jag själv tycker det är så oerhört roligt. Visst är jag trött efter tre veckors läger (som idag när jag kom hem från Hemavan sent på kvällen igår) men varje gång så ger mig mötet med dessa fantastiska ungdomar mer energi än det tar. Det är verkligen en nåd att få vara med!
  2. För det andra därför att mötet med unga människor i åldern 14-16 år och deras frågor hjälper mig att förstå vilka frågor som är aktuella just nu för ungdomar, och i samhället i stort, därför att de ofta är spegelbilder av sådant som de möter och brottas med idag. Jag får liksom hjälp att både se nuet och framtiden och ana vilka frågeställningar som kommer bli viktigare och viktigare om några år när ungdomarna själva blivit vuxna. Självklart förändras frågorna när de blir äldre men t.ex. i år så har individualismen fått ett mycket tydligare ansikte där vi som ledare fått brottas tillsammans med dem kring detta.
  3. För det tredje så tror jag på fullaste allvar att konfirmationsläsning är bland det allra viktigaste vi som församlingar och kyrka gör. Här får vi undervisa och samtala om kristen tro och de stora livsfrågorna. Här får vi förmedla Bibelns berättelser (och det behövs verkligen för kunskapen är mycket låg). Här får vi mötas till andakt och gudstjänst och erbjuda djupa och genuina möten med Jesus. Här får vi utmana och uppmuntra till att ta avgörande steg i livet och välja att bli kristen. Här får vi bekräfta unga människor och visa att de är älskade och sedda osv. osv.

IMG_3468Och det finns ingen anledning att sikta lågt och bara göra konfirmationsläsningen halvdant.
Låt istället konfirmation blir det viktigaste ni som församling gör och låt det få utrymme, tid, kraft och pengar eftersom inget är viktigare!

För Fjällkonfa så har vi två mål. Det ena är att dessa tre lägerveckor skall vara de bästa veckorna i ungdomarnas liv (så här långt), och för det andra att när man åker hem så skall man ha fått så mycket erfarenhet, kunskap och smak av vad kristen tro är så man ”vet” vad man säger Ja eller Nej till. Det är att spänna bågen hårt, men det är det värt. När vi efteråt samtalar med konfirmanderna och läser utvärderingarna så tycker de flesta att vi lyckats med båda målen. Det är bara att vara tacksam!

Om du, liksom jag, är konfirmandledare så har du världens viktigaste uppdrag. Var stolt över det och låt det få utrymme. Du är med och gör skillnad för Guds rike och i ungdomarnas liv. Gör intryck och avtryck som kommer följa dem under hela livet!

/Klas

PS. Allt som hände under årets Fjällkonfa hittar du i den blogg som skrivs under lägret. Vet du någon som kommer gå klass 8 kommande läsår så tipsa dem gärna om bloggen och om möjligheten att gå och läsa i Hemavan.

Idén om Gud

Vi har just dragit igång detta års Fjällkonfa i Hemavan och jag ser fram emot tre intensiva men härliga veckor tillsammans. Det är i år 12 konfirmander, 6 K2:or (vilket är lika med fjolårskonfirmander som är med som hjälpledare och därmed får en ledarutbildning) samt 5 ledare.

En del funderar med mig om det inte är jobbigt med tre veckors läger, om jag aldrig tröttnar osv. Jag brukar svara att visst är jag trött efteråt men lägren och konfirmanderna ger mig alltid mer energi än de tar. Och vår första lektion i förmiddags bara underströk detta. För när man år efter år möter ungdomar som just gått ut årskurs 8 så upptäcker man/jag vilka frågor och strömningar som är på gång. Vår första lektion om Gud och gudsbilder gjorde det särskilt tydligt i år.

Vi talade om Gud, vilka associationer vi får när vi tänker på ”honom” osv. När jag sedan ställde frågan: ”Är det viktigt att veta om Gud finns eller ej?”, så blev det extra intressant. För svaret var ungefär; att det viktiga är inte om Gud finns eller ej utan att vi var och en kan få bilda oss vår egen uppfattning om honom och tro som vi vill.

När jag försökte sammanfatta vad det var de sa och beskrev det som att ”Idén om Gud” var viktigare än om Gud själv fanns och var konkret, så höll de allra flesta med. Det skulle snarare vara svårare och jobbigare om Gud verkligen fanns, eftersom man då kunde bli besviken och tvingas omvärdera sin egen bild för mycket, sa några… Vi gjorde några värderingsövningar kring detta som understryk att de flesta just nu tänkte samma sak.

För mig blir detta ett övertydligt exempel på den genomindividualiserade tid vi lever i och som ungdomar särskilt växer in i. Var och en skall få tro som man vill, och en konkret, levande och verksam Gud blir närmast störande eftersom det kan tvinga mig till att omvärdera den tro och idé som jag har om ”honom” och livet.

Jag talade naturligtvis om för konfirmanderna :-) att jag och vi som ledare kommer att göra allt vi kan för att presentera en konkret, levande och närvarande Gud som ”ÄR”! och ser fram emot många spännande diskussioner. Vi får se hur det går.

 

Mötet med unga människor som tänker och reflekterar kring tro är oerhört berikande. Det lär mig tidigt vilka frågor som just nu är stora och viktiga. Vi som kristna och som kyrka behöver därför finnas med i det mötet och ibland vara en positiv motbild och framför allt visa på en levande Gud som just är närvarande och verksam idag.

/Klas

PS. Följ oss gärna på bloggen där det varje dag kommer finnas berättelser och bilder från det vi gjort tillsammans. Du hittar bloggen på www.fjallkonfa.se DS.

Kyrkokonferens 2014

Förra året vid den här tiden så skrev jag ett rejält blogginlägg om att vi som kyrka hade antagit ett nytt namn: Equmeniakyrkan! Tänk att det bara gått ett år och ändå känns det som om vi alltid hetat just Equmeniakyrkan. Namnet blev, och är, rätt!
Att sedan många förkortar det och bara säger Equmenia är till viss del ett problem. Det skulle enkelt kunna lösas genom att ungdomsförbundet Equmenia var lite mer generösa och t.ex. lade till ”Ung” efter Equmenia. Då kunde vi säga Equmenia om hela vår rörelse och sedan lägga till ”ung” respektive ”kyrkan” efteråt för att förtydliga de gånger vi behövde det.. Jag hoppas det blir så så småningom. Praktiken kommer ”tvinga ” oss dit varken vi vill eller ej, tror jag.

I år är jag tacksam för att många motioner lyft och hjälpt oss poängtera att vi skall vara en kyrka på alla livets områden som: Diakoni, Miljö. Rättvisa, Fred, Klimat, Mångfald etc. Jag hade gärna sett några motioner som även lyfte fram behovet av mission/evangelisation, just för att inte dessa olika sidor av vad det är att vara kristen och kyrka skall upplevas som motsatser. De kompletterar varandra och jag är glad varje gång engagerade brinnande människor lyfter de områden som jag själv inte brinner mest för. Det är så vi skall komplettera varandra!

20140601-164808-60488852.jpgSedan är jag glad och tacksam för goda gudstjänster som jag upplevde ”bättre” än vad de varit på flera år. Här fanns den blandning av ”folklighet”, ”högtidlighet” och ”andlighet” som jag emellanåt saknat. Jag hade för egen del förmånen att vara med bland förebedjarna som vid varje gudstjänst erbjöd personlig förbön. Är för mig alldeles självklart att vi skall erbjuda den möjligheten när vi samlas både till kyrkokonferens och i våra gudstjänster på hemmaplan.
Utan att ha räknat är min uppskattning att nästan 100 personer sökt sig till någon av förebedjarna under de gudstjänster vi hade. Ungefär lika många skrev bönelappar och ännu fler tände ljus vid ljusbärarna!
De bönelappar som skrevs delade vi förebedjare upp oss emellan och ber nu för dem under närmaste veckan. Är en förmån att få läsa och be för de olika behov som många skrivit ned.

Marta, (Signe), Frida och Oskar fråm Region Nord

Marta, (Signe), Frida och Oskar fråm Region Nord

Personligen var kanske det största i år att få be för de pastorer som kommer från vår region, Marta, Frida och Oskar. Det känns särskilt som att alla dessa tre är ”mina/våra” (inte bara Oskar som ju är det) och det rör djupt i hjärtat att de nu skall få gå ut i tjänst. Att sedan Marta och Elina (tillsammans med hennes man Oskar) fått tjänst i Region Nord gör det hela ännu bättre. Hela klassen i år är genom dem närmare mitt hjärta än vanligtvis och jag ber om rik välsignelse över dem och för de församlingar de kommer att tjäna.

Stort och varmt tack till alla som gjort det praktiskt möjligt att samlas till årets kyrkokonferens. Ni gör ett jättejobb!

/Klas

Styrelseengagemang

Tårta vid det avslutande styrelsemötet med Övre Norrlands distrikts styrelse

Tårta vid det avslutande styrelsemötet med Övre Norrlands distrikts styrelse

Har i helgen haft det sista styrelsemötet med den Distriktsstyrelse som företräder Svenska Missionskyrkan, Övre Norrlands distrikt. Distriktet håller på att avslutas eftersom vi nu är en del av Equmeniakyrkan som Region Nord. Som alltid finns det bitar som det tar tid att avsluta vid en övergång och därför behövs styrelsen ännu en tid.

Detta var dock det sista (tror vi) fysiska mötet som Distriktsstyrelsen hade. Vi kommer ha ett par telefonmöten och sedan träffas i samband med det avslutande årsmötet som hålls den 22 mars i Åskyrkan Kvarnåsen men sedan skall styrelsens ansvar och arbete vara avslutat.

Varje gång vi haft en styrelsehelg så är jag alltid imponerad när jag åker hem. Imponerad av allt det engagemang som finns i våra församlingar och hos dem vi kallar lekmän (alltså de som inte har en anställning i kyrkan men ändå bidrar med tid, resurser och engagemang). För mig är det, och skall vara, dessa som bär församlingarna och kyrkan!
Jag är också imponerad av all den klokskap som finns här och alla de gåvor som den Helige Ande utrustat oss med i och genom dessa människor. För att inte tala om all den tid som man generöst lägger på möten som dessa.

Övre Norrlands distrikts styrelse tillsammans med Equmenia Nords regionstyrelse

Övre Norrlands distrikts styrelse tillsammans med Equmenia Nords regionstyrelse

”Vår” Distriktsstyrelse har varit (är) den bästa man kan tänka. Jag är djupt tacksam över den öppenhet, samstämmighet och gemenskap som vi fått dela under de år som jag varit med. Långt ifrån alla frågor har varit enkla, men tillsammans har vi sökt Guds vilja, bidragit med olika infallsvinklar och landat i beslut och handling som vi tror varit de rätta. När olika åsikter ryms och gemenskapen ändå bevaras då är det en god styrelse, tycker jag.

Så ett stort och varmt TACK till Karin, Niclas, Jan, Anders, Stellan, Phill och Sven-Erik (och flera som varit med i styrelsen före er) för allt det ni gjort och gör för Guds rike och för att jag fått del av er värme och klokskap!

En av de stora fördelarna vi haft i vårt distrikt/region är att vi som regel haft styrelsemötena samtidigt och på samma plats som ungdomarnas (SMU/Equmenias) styrelse. En del frågor har vi behandlat tillsammans men det mesta var för sig. Men inte minst så har det byggts gemenskap när vi fikat och ätit ihop och vi har vetat om varandras frågor och kunnat ta del av varandras erfarenheter. Det samarbetet har varit otroligt bra och är en bit som jag kommer sakna i den nya organisation som vi nu går in i. En fördel för mig personligen är jag nu kommer hinna vara med på Equmenia Nords regionsstyrelses möten istället, vilket jag ser fram emot :-)!

pengar

Styrelserna samlade in 3000 kr till Hemavan Fjällstation

PS.
En av de stora frågorna vi diskuterade denna gång var Hemavan Fjällstation och dess framtid och organisation. Spontant gjorde vi då en insamling till gården som inbringade 3000 kr!

Norrsken

Norrsken-3-1Har nu vilat ut en dag efter årets nyårsläger, ”Norrsken, på Hemavan Fjällstation. Då är det på sin plats med några reflektioner kring läger.

Nyårsläger är ingen ny eller ovanlig företeelse i SMU/Equmenia. Det har funnits under många, många år. När jag själv var tonåring på 70-talet åkte vi till olika ställen i Värmland på både nyårs- och sportlovsläger. Då precis som nu var det utförsåkning som var den stora aktiviteten för de flesta men viktigast var att träffa kompisar och få tillfälle till andakter och gudsmöten som inte var lika enkelt hemma.

För mig som kom från en liten församling där det inte fanns andra ungdomar i min egen ålder var lägren helt avgörande. Här mötte jag kristna kompisar, fick tillfälle att vara på bibelstudier och andakter som var anpassade till min åldersgrupp och inte föräldragenerationens osv. Är så tacksam för att det fanns ledare som såg mig, uppmuntrade mig och trodde på mig!

 

Idag tycker jag det är en förmån att få vara en av dessa ledare och bära det arvet vidare. Och fortfarande finns det gott om ledare som viker en vecka eller mer av sin egen ledighet för att åka på läger och vara med sina och andras ungdomar. Dessa ledare ser ungdomarna, älskar dom, bråkar, skrattar, leker, samtalar och ber med dom. Blir deras föredömen!

Jag menar att dessa ledare gör ett av de allra viktigaste jobben i kyrkan och är värda allt vårt stöd!!! Det borde t.ex. innebära att ingen ledare själv skulle behöva stå för lägeravgiften, det bör församlingen eller Equmeniaföreningen göra eftersom det är vårt gemensamma arbete. Som församling och förening bör vi under hela lägret bära såväl ledare som deltagare i förbön. När de kommer hem bör de få minst en kram och kanske en middag :-)

 

Och så dessa ungdomar sedan. Det finns inte ord för att beskriva hur sköna de är. Tänker varje gång jag är med dem att många fler skulle få möjlighet att se hur fantastiskt många härliga, goa, underbara och fina ungdomar det finns. Visst kan de vara lite (en underdrift 😉 ) morgontrötta ibland. Visst kan de surna till emellanåt (men vem av oss gör inte det?). Men största delen av tiden är de varma, glada, goa, omtänksamma och fulla av djupa frågor och funderingar som de gärna vill ha hjälpa att tänka kring. Det är en förmån att få dela livet med dem!

Det kanske starkaste för mig är ändå att se hur självklart och naturligt de söker Gud. Vänder sig till honom och tar emot av hans Ande i bön, tillbedjan och lovsång. De har mängder med frågor, bär många gånger på djupa sår men finner stöd och styrka hos Jesus och hos varandra. När det vid andakterna inbjuds till ljuständning strömmar de fram och förebedjarna har ofta fullt upp.

På läger stärks min tro, både på ungdomen och på Jesus, eftersom jag ser hur de möter varandra!

Sverige runt på 8 dagar

Sensommaren och perioden efter semestern drog verkligen igång med full fart. Har känts bra att vara igång igen men var väldigt många olika frågor att hantera från början och många församlingsbesök att göra. Inte minst församlingsbesöken är det som ger mig energi och kraft. Är alltid en viss vånda inför en samling, en predikan, ett bibelstudium eller ett utvecklingssamtal etc. men efteråt mår jag gott. Det är detta jag trivs mest med.

Veckan som gått har inneburit mycket resande:
Förra helgen hade vi styrelsemöte med gamla distriktsstyrelsen (som finns kvar en bit in på 2014) och equmeniastyrelsen i Region Nord. Alltid bra när vi träffas och jag är tacksam för deras stora engagemang.
På söndagen åkte jag till Luleå för att vara med i missionsförsamlingens gudstjänst och för att installera André Bertilsson som församlingsföreståndare.Han har arbetat där som pastor med ungdomsinriktning i fyra år och är nu föreståndare. Kommer sakna honom i distrikt-/regionarbetet, där har arbetat 40 %, men är glad att han får gå in i nya utmaningar i Luleå.

Efter Gudstjänsten blev det en kort träff med det team från Våga tro som kommer finnas i Norrbotten under hösten. Fyra härliga ungdomar som kommer gå in i flera olika församlingar och stötta på olika sätt.20130903_200140

Sedan åkte jag direkt från Luleå till Göteborg och Västkustgården utanför Kungsbacka där alla regionanställda inom equmenia och Equmeniakyrkan hade upptaktsdagar måndag-torsdag. Blev jättefina dagar och ett bra avstamp in i våra delvis nya uppgifter. Vi hann med lite annat än bara samtal som du ser här:

20130905_133214

På torsdag em passade jag på Att åka ut till Styrsö (där jag är född och uppvuxen) för att gå en sväng förbi vårt föräldrahem. Besöka mina föräldrars grav. Lukta lite på havet mm. Var strålande väder och bara att njuta. På kvällen bodde jag hos min syster och hennes man. Blir inte så ofta vi träffas men är gott när det blir.

På fredag flög jag tillbaka till Luleå. Tog bilen igen och åkte via Boden för att träffa Våga tro-teamet igen innan jag åkte vidare de 23 milen till Malmberget där församlingen firade 120 års jubileum.20130907_174303

Församlingar är 22 medlemmar och har ett tiotal aktiva. Denna helg var det kring 100 personer samlade.
Först inbjöd Norrbottens pionjärmission (NBP) till fest på fredagskvällen. NBP har under 30 år stöttat församlingar i norra Sverige, bland annat Malmberget, och består av vänner från hela landet. Några hade kommit med egen bil men flera åkte med den buss som ”Bönetåget” arrangerade.
På lördagen var det så jubileumsfest. Församlingen hade dukat upp till fest inne i sin extralokal som ligger i direkt anslutning till kyrkan och som man hyr för att ha scout i. Många tal, sång, minnen, gratulationer etc.
Söndagen avslutade festligheterna med en härlig Gudstjänst i en fullsatt kyrka.

20130907_162133Min insats i helgen var ett tal på lördagkväll och sedan predikan på söndag. Texten från Matt 11:28-30 är verkligen ett stort evangelium! Att Jesus inte vill lägga på oss fler bördor utan tvärtom ge oss kraft och redskap att bära dem vi redan har.

35 mil och några timmar senare landade jag hemma i soffan. Lite trött men mycket tacksam för en god vecka!

/Klas

Dagen efter

IMG_9387_puffJo, jag vet att det varit tyst här på bloggen ett tag nu. För, som jag skrev för tre veckor sedan, så har jag varit på konfirmationsläger: Fjällkonfa i Hemavan. Det blir helt enkelt inte så mycket tid över för annat då :-).

21 intensiva dagar med så många intryck, härliga upplevelser och möten. Folk brukar fråga om mig och de andra ledarna om vi inte blir väldigt trötta? Mitt svar är att visst är jag trött efter tre veckors läger, det är intensivt och man behöver hela tiden vara närvarande och på. Men vi är ett kanonbra ledargäng där vi litar på varandra, delar på det som skall göras och vet var vi har varandra. Plus att vi har fantastiskt roligt tillsammans :-)!
TACK André, Sofia och Oskar. Ni är guld värda!
Så, ja, trött är jag, vilket känns idag dagen efter, men inte sliten. Fjällkonfa ger mig mer energi än det tar! Är så fantastiskt glad över att få dela unga människors liv under några veckor och se hur de växer och mognar, låter sig utmanas av varandra, av oss ledare och av Gud.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket bra det finns hos tonåringar. Hur modiga de är och verkligen vågar bjuda på sig själva och ta andra till sig, visar omsorg och värme, blir en grupp mm. Hur de vågar låta sig utmanas att göra sådant de inte trodde de vågade (åka iväg på ett 3-veckors läger utan att känna någon i förväg, vandra uppför höga fjäll, kliva över djupa glaciärsprickor, krypa in i en trång grotta, be högt på en andakt, säga Ja till Jesus….). Jag lär mig så oerhört mycket av dem och blir alltid djupt berörd av att se dem växa och tacksam över det förtroende de visar mig och de andra ledarna.

Vill påstå att konfirmationsarbete tillhör det absolut viktigaste vi gör som kyrka!!! Är personligen mycket hellre med där än i Almedalen ;-).

Har du inte redan gjort det så rekommenderar jag dig att läsa vår blogg där det finns bilder och text från varje dag under lägret: www.fjallkonfa.se

IMG_9504

/Klas

 

Fjällkonfa i Hemavan

IMG_7173_LI fredags kom jag till Hemavan och Hemavan Fjällstation där jag kommer vara de närmaste tre veckorna. Fjällkonfa är en av mina absoluta favoriter och jag är tacksam för att jag fortfarande har möjlighet att vara med här som ledare.

I år är vi nio konfirmander och fyra ledare. Än så länge en lite försiktig grupp som just träffats. Vi startade i går, söndag. Av erfarenhet vet vi att efter morgondagens gruppövningarna så har all blyghet försvunnit :-)! Är fantastiskt att följa en grupp så här och se hur det utvecklas både som grupp och som enskilda.

Längtan att de skall möta en levande Jesus och bli trygg i en levande kristen tro är stark. Utmaningen för oss ledare är att erbjuda och inbjuda till detta möte utan att tvinga på det. En balansgång som vi ledare är väldigt medvetna om och varje år brottas med. Vi tror ju att vi har något att erbjuda och vet ju hur mycket vår tro betyder för oss själva. Samtidigt vet vi att miljö och grupp kan bli en alltför starkt påverkan så att man tar steg man ännu inte är mogen för.
Bed med oss om vishet och kärlek här.

Vill du följa med vad som händer under lägret så rekommenderar jag vår lägerblogg som du hittar på fjallkonfa.se. Varje dag skriver en av konfirmanderna om vad vi gjort, och många bilderna bifogas.

/Klas

Hur mycket bör vi veta (del 2)

För ett par veckor sedan var det en artikel i tidningen Dagen med rubriken ”Hårdare kontroll på kyrkornas barnledare”. Regeringen förslår att ideella föreningar och kyrkor ska kunna begära ett utdrag ur brottsregistret om sina ledare.

I många stycken ett bra förslag med gott syfte; att värna barns rättigheter. Justitieminister Beatrice Ask säger i ett pressmeddelande
– ”Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp mot barn är en grundläggande uppgift för samhället”.
Det är bara att stryka under och hålla med! Det finns inget försvar för sexuella kränkningar och övergrepp i något sammanhang och särskilt inte mot barn. Så allt som vill motverka detta är vällovligt.

Samtidigt så är jag tveksam till förslaget eftersom jag är rädd att det kan göra något med oss som istället skapar ett klimat av misstro och misstänksamhet. När jag skrev om Trygghet och Tillit för ett par veckor sedan så var det mycket av denna tveksamhet som låg i botten. För även om utdragen är begränsade till vissa typer av brott, som ingen av oss borde vara rädda för att man kontrollerar, så är det ändå en kontroll.

Skulle det bli allvar är det oerhört viktigt att fundera över vem skall ta hand om dessa utdrag, värdera dem och följa upp dem? I en ideell förening så finns massor av kompetenta och engagerade människor men frågan är om de skall kontrollera varandra. Vem skall då göra det istället? Hur mycket bör vi veta om varandra?

Min rädsla är att detta är ett steg mot att vi skapar ett klimat där vi kontrollerar varandra och misstänkliggör, snarare än att bygga förtroenden och visa öppenhet. Ett klimat där de negativa undantagen får för stort utrymme och står i vägen för det goda.

När USA låter NSA (och till viss del FRA i Sverige) bevaka i stort sett all datatrafik som man kan komma åt så är detta en konsekvens som få av oss tycker är bra. Det är ett kontrollsamhälle där rädslan för det onda och negativa fått makthavare att tappa all rim och reson. För mig ett ytterlighetsexempel på ett hårdare och mer bevakande samhälle som jag inte vill ha och framför allt inte vill smittas av.

Att vi skall kunna göra utdrag ur brottsregister på vem som helst kan vara ett steg i den riktningen fast det inte är syftet. Jag hoppas jag har fel men har behov av att lufta min tveksamhet. Skriv gärna vad du tycker i kommentarfältet nedan för jag tror det är jätteviktigt att vi får igång en dialog i frågan.

/Klas

 

PS. Vårt ungdomsförbund equmenia jobbar med en ledarutbildning som heter Trygga möten. Målsättningen är att alla barn- och ungdomsledare skall gå denna kurs så att vi blir bättre på att se och möta situationer där sexuella övergrepp sker eller kan tänkas ske. Det är ett bra sätt att ta denna viktiga fråga på allvar. DS