En enda sörja

(Detta vet jag faktiskt inte om jag skall skriva, men gör det ändå och räknar med mothugg och gärna ett fruktbärande samtal)

Det är oerhört viktigt med rimliga arbetstider och inte minst ledig tid där man kan koppla bort jobbet och vara riktigt ledig. Pastorsyrket är liksom många andra yrken ofta gränslöst och vi är flera som brottats med det och förlorat (själv var jag sjukskriven för det vi i vardagligt tal kallar ”utbrändhet” under nästa ett år i slutet av 90-talet).

Samtidigt är det inte alltid så enkelt att lösa detta i ett jobb där man kombinerar kallelse, längtan och övertygelse med vardag, familj och vänner. Där man vill att livet skall vara en helhet och arbetet ibland få ta mer tid än vad som kanske är rätt i ett annat yrke… just därför att det är mitt liv.

Ofta pratar vi om behovet av tydligare gränser och förmågan att kunna skilja på arbete och fritid. Och det är viktigt! Men detta kan också bli ytterligare ett krav som belastar snarare än befriar och därför blev jag glad när jag läste om Johanna Frelin, i tidningen Chef, som valt en annan väg där hon provat att låta det ”gränslösa arbetslivet” bli ”en enda sörja”. Så här svarar hon på ett par frågor:

Hur kom du fram till beslutet?
”Det tog så mycket energi och skapade irritation hos mig att försöka sära på arbetstid och fritid. Så jag gjorde ett test och lät det vara en enda sörja. Jag sa till mig själv att det inte är ett problem. Nu blir jag inte irriterad längre när medarbetare ringer på kvällarna eller tar jobbgrejer via Facebook.”

Vad behövs för att inte störas av sörjan?
”En inre kompass för gränser. Jag bestämmer mig för att ’nu är det här tillräckligt bra’. Och när någon ringer på kvällen och är upprörd så kan jag välja att inte gå igång på det.”

Hur hjälper du medarbetarna att sätta gränser?
”Bland annat har jag tillsammans med medarbetare tittat i deras kalender två månader tillbaka för att se vad de gjort med sin tid. 25 procent är saker som man kanske inte behövde ha gjort. Då kan man försöka göra annorlunda nästa två månader, och så måste man följa upp.”

Jag kan känna igen mig i detta förhållningssätt och har oftast inget problem med det. För mig är det viktiga att regelbundet hitta tillfällen när jag kan koppla av och vara riktigt ledig. Om det sedan i perioder blir arbete däremellan, på alla möjliga tider, så fungerar det oftast bra, bara jag får vara ledig också.

Jag vill faktiskt inte ha ett 7-4 jobb utan trivs med gränslösheten och den frihet det ger, vilket inte i sig behöver innebära fler antal arbetade timmar… Viktigast är kanske att möjligheten och stödet till att hitta sin egen stil finns

/Klas

 

Länk till intervjun i Chef: http://chef.se/johanna-frelin-allt-far-bli-en-sorja/

 

3 reaktion på “En enda sörja

    • Kanske det skall påminnas lite oftare om vad det finns mycket som är väldigt bra med ett pastorsjobb och liknande också. Möjligheter som många andra jobb aldrig ger. Frihet, flexibilitet, uppskattning, glädje, möjligheter till nyskapande osv. Borde kanske också påminnas om alla dessa som också har krävande jobb och långa arbetsdagar och familjer men ändå lägger ner oerhört många timmar och kraft i ungdoms och församlingsarbetet. Offrar både tid och pengar, går dessutom på de flästa övriga samlingarna i sin församling……skrivit detta för balansens skull, skicka gärna vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>