Fritt fall – eller…

Joel Halldorf utmanade förra veckan kyrkan (i en artikel i Sändaren som går att läsa här) att tydligare våga se verkligheten. Se att vi dramatiskt minskar och behöver förbereda oss för en ”vinter” som är i antågande. En vinter som kommer bli bister därför att medlemsantalet så kraftigt går tillbaka och också därför att vi i många av våra matriklar redan har väldigt mycket ”luft” = det är många namn där som inte längre är med aktivt. I mångt och mycket delar jag hans uppfattning och beskrivning

Att under dessa förutsättningar fortsätta som om ingen fara råder är en strutsmentalitet som inte kommer hjälpa oss vidare. Tvärtom behöver vi se verkligheten så som den är och arbeta därifrån. Även om det för en del kanske mest känns nedslående med sådan här uppgifter så reagerar jag tvärtom. Jag blir inte nedslagen utan utmanad att vara med och vända trenden och jag tror det är fullt möjligt, om än inte enkelt.

Det jag möjligen blir nedslagen av är när vi själva inom kyrkan inte vågar se sanningen i vitögat, inte vågar bryta mönstret och bygga på nya sätt. Inte på allvar våga söka Guds ledning och tro att Han både vill och kan något annat. För min övertygelse är stark att Gud fortfarande både vill och kan använda sin kyrka och oss som vill tillhöra Honom för att nå nya människor med evangelium!

 

I Equmeniakyrkan bärs vi just nu bl.a. av orden ”Förnyelse, Utveckling och Växt” och satsar rejält både på att få fram handledare och inspiratörer som stödjer de församlingar som vill anta utmaningen och vända trenden. Det är ett långsiktigt arbete som kommer ge resultat först om några år. All förändring tar tid.

En viktig faktor i detta arbete är att finna de nyckelpersoner som lokalt, i varje församling, är bärare av Guds kallelse, vision och ledaregenskaper för att bära förändringen vidare!

Innan jag blev distriktsföreståndare och regional kyrkoledare arbetade jag med ungefär samma saker som församlingsutvecklarna nu går in i. Då som mentor och handledare. Min erfarenhet från det arbetet är att det var i de församlingar där jag kunde identifiera och stödja just dessa lokala ledare som en förändring sedan skedde. Finns inte den kraften lokalt så spelar det ingen roll hur många bra samlingar vi erbjuder från nationellt eller regionalt håll. Någon måste vara bärare av detta varje vecka, år ut och år in, troget, uthålligt, modigt osv. för att förändringen skall bli verklighet.

Så ett av mina böneämnen för att förändringen skall ske är just att Gud skall kalla och utrusta fler ledare som vi kan få vara med och uppmuntra i sitt lokala sammanhang.
Och du som redan står där. Jag ber också om att du skall få den kraft du behöver för att orka vidare och inte tappa tron på de möjligheter som Gud ger i varje tid.

 

Joel Halldorf skriver, att vår uppgift, inte minst i denna tid, är ”att räcka livets bröd till hungrande människor”. Jag instämmer och skulle uttrycka det som att vår uppgift (också) är att erbjuda evangelium och mötet med Jesus Kristus för där finns det liv som bär vidare.

2 reaktion på “Fritt fall – eller…

  1. Klokt igen Klas! Vi måste se sanningen i vitögat men det krävs mer. Förnyelse, utveckling och växt behöver synas i ledning, ledarskap, kommunikation, undervisning, tema på medarbetardagar etc.Kanske skulle man kunna prova ytterligare ett ord ”återerövring”. Har nyss läst, och delat ut i min församling, Hultbys lilla skrift om ”Vägvisare till tro”. En väl beprövad och erfarenhetsbaserad guide till hur vi kan tala om Jesus i vår tid. Vi har kanske glömt bort/förträngt/prioriterat bort hur man gör!

    • Jo, Anders, det ligger mycket i det. Och jag tror just där så upptäcker vi glädjen igen, när vi möter människor kring det centrala och ser hur de får möta Jesus. Då frigörs också vår egna tro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *