Individualism och kristen tro – 1

Jag inleder nu ett antal inlägg om individualism och kristen tro. Grundfrågan är: ”Hur är vi församling och presenterar den kristna tron i en tid då ”Idén om Gud”, och att jag får tro som jag själv vill, är viktigare än om Gud verkligen finns på riktigt. Där sekulariseringen och individualismen också gått djupt in i våra egna liv och församlingar?”
Häng med, kommentera och fundera tillsammans med mig

 

Fjällkonfa – Individualism och kristen tro

I sommar så hade jag som vanligt en konfagrupp i Hemavan – Fjällkonfa – under tre veckor. Jag säger som alltid, visst är jag trött när jag kommer hem, men med mer energi och tacksamhet än innan. Varje år så lär jag mig något nytt, får fatt på viktiga nutidsfrågor och inte minst får dela tro och liv med fantastiska ungdomar och ledare i denna härliga miljö och natur som finns i Hemavan.

Om man tror att ungdomar inte är öppna för andlighet, kristen tro osv så har man fel. Om man tror att de inte möter Jesus när tillfälle ges, då har man också fel. Jag får nåden att se detta hända varje sommar och det var ingen skillnad i år. Vi delar många fantastiska upplevelser under de här tre veckorna. Lektioner, fjällturer, grottkrypning, glaciärvandring och mycket mycket mer. Men nästan alla vittnar om att kvällsandakten är en av de bästa stunderna på dagen och en möjlighet både att uppleva Gud och få samla tankarna i stillhet och vila.
En skriver i utvärderingen: ”Kvällsandakterna är nästan det jag kommer sakna allra mest. Att be tillsammans, sitta tyst och smälta allt. Att tänka tillbaka på dagen en stund på kvällen ger allt som hänt ett nytt värde.”
En annan skriver: ”Blev berörd på olika sätt varje kväll.”

Flera kommer till lägret och är väldigt tveksamma till kristen tro. Många åker därifrån med en gryende tro och några med en avgjord tro, även om man långt ifrån är färdig.

 

Gud som idé

När vi börjar lektionerna så brukar jag starta i gudsbilder. Försöker förklara att ingen kan veta allt om Gud. Att Gud alltid är större, men att vi ändå använder ord om Honom som att Gud är Evig, Kärlek, Allsmäktig, Nådefull osv.
Så frågar jag hur de tänker om Gud, vilka associationer får ni? Är det viktigt om Gud finns eller ej? Och om han finns är det då viktigt att tro på honom eller ej? Osv.

När jag i år ställde frågan: ”Är det viktigt att veta om Gud finns eller ej?”, så blev det extra intressant. För svaret var ungefär; att det viktiga är inte om Gud finns eller ej utan att vi var och en kan få bilda oss vår egen uppfattning om honom och tro som vi vill.

När jag försökte sammanfatta vad det var de sa och beskrev det som att ”Idén om Gud” var viktigare än om Gud själv fanns och var konkret, så höll de allra flesta med. I alla fall just då.
Det skulle snarare vara svårare och jobbigare om Gud verkligen fanns, sa de, eftersom man då kunde bli besviken och tvingas omvärdera sin egen bild för mycket … Vi gjorde några värderingsövningar kring detta som understryk att de flesta just då tänkte samma sak.

 

Individualism och sekularisering

För mig blir detta ett övertydligt exempel på den genomindividualiserade tid vi lever i och som ungdomar särskilt växer in i. Var och en skall få tro som man vill. En konkret, levande och verksam Gud blir närmast störande eftersom det kan tvinga mig till att omvärdera den tro och idé som jag har om ”honom” och livet.

Det viktiga blir att få tro som vi själva vill och det vi gör då är att reducera Gud till en idé, en tanke, en snuttefilt som vi själva styr över, är Herre över, fast det borde vara tvärtom. Det här tänkesättet tror jag i allra högsta grad har smugit sig in hos oss kristna också, även mig, eftersom det gärna blir lite bekvämare så. Det är ju inte längre så viktigt med gemensamma trosläror, även om vi söker dem. När vi har dem så skall det ändå finnas öppenhet att ta dem till sig eller välja att tro annorlunda.

I vår tid så skall ju alla få tycka vad dom vill, leva som dom vill och vara som dom vill. Normer och värderingar skall kritiseras och ifrågasättas – många gånger med rätta. Risken är att vi slänger ut ”barnet med badvattnet” och förlorar oss själva, viktiga värden och förhållningssätt, och inte minst förlorar Gud.

Men hur möter vi unga och äldre idag där detta är en grundläggande verklighet och övertygelse? Hur presenterar vi tron så att den blir levande och Gud verklig?

 

Fortsättning följer, men börja gärna kommentera och fundera med mig

6 reaktion på “Individualism och kristen tro – 1

  1. Denne var god! Og veldig viktig!

    Kjente jeg møtte meg selv i døra her. Tidligere kunne jeg som prest og teolog hevde f.eks. at en ting var om oppstandelsen hadde skjedd eller ikke. Men den blir meningsløs om ingen tror på den. Men det er jo helt feil å sette ting opp mot hverandre som jeg gjorde tidligere. For tross alt: Som kristne forholder vi oss jo til at Gud finnes, vi tror på Jesu oppstandelse som noe som har skjedd.

    Det var en som sa at det ikke finnes et moderne menneske. Det tror jeg er godt sagt. Egentlig forholder vi oss jo til virkeligheten (og til Gud) som om den faktisk finnes. Vi kan stille spørsmålene. Men det er ingen flodhest under bordet. Det merker vi når vi støvsuger (dammsugar) der. :)

    • Tack för dina tankar!
      Frågan om t.ex. uppståndelsen blir spännande eftersom den gör Jesus verklig. Om han uppstod måste han ha funnits, och därmed Gud. Alltså inte bara tanken, ide’n, om Gud

  2. Detta är vad jag tror:
    Jag tror inte att någon kan förstå hela Gud, och eftersom vi inte kan det väljer vi att plocka ut de bitar som är viktiga och enklare för just oss att tolka, och försöka förstå oss på dem. Eftersom Gud tyvärr inte alltid pratar i klartext och vi inte förstår allt måste vi forma vår tro på upplevelser och ”antaganden” om hur Gud är och skapa oss en egen uppfattning, därför tror jag att allas bild på Gud ser olika ut. Men är detta bra eller dåligt? Jag tror att det är bra att det finns olika syner på samma sak och jag tror att man måste ha ett öppet sinne och kunna acceptera andras synsätt så att säga.

    Allteftersom samhället utvecklas tror jag att Gud utvecklas med oss, eller snarare att vi ”ser”/prioriterar andra saker än vad man gjorde för 1000 år sedan. Men jag tror inte att vi tappar bort Gud.

    Något jag tror är viktigt, och som du Klas har lärt mig, är att man måste våga brottas med Gud och inte bara ”forma” sin gudsbild för att ta den enkla vägen.

    • Du är klok du Alvina :-)!
      Håller helt med om Gud alltid är större än våra tankar om Honom och hur vi förstår Gud växlar naturligtvis med varje tid, även om han är densamme.
      Att ”brottas” med Gud… ja, det är så viktigt (tänk att jag lärt ut något så klokt 😉 )

  3. Pingback: Indivualism och kristen tro – 2 | Klas Johansson Blogg

  4. Pingback: Individualism och kristen tro – 3 | Klas Johansson Blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>