Trygghet och tillit

Norsjö där jag bor är en av Sveriges minsta kommuner. Oftast långt från den oro och de bekymmer som vi läser drabbar storstaden och förorterna (därmed inte sagt att det skulle saknas problem och utsatthet även här, för det gör det). Men idag hände det ofattbara i Norsjö av alla orter.

En ung man skriver på Facebook (enligt vad vi kunnat förstå än så länge av nyhetsrapporteringen) att denne tänker gå in i högstadieskolans centralkapprum, C-kappen, och skjuta vilt omkring sig. När ryktet når skol- och kommunledning så kontaktas polisen och dörrarna låses så att ingen skall komma varken ut eller in ur skolan.

När jag en liten stund senare åker förbi skolan så står en polis där vid en av ingångarna beväpnad med en automatkarbin! Det lär knappast ha hänt här tidigare.

Kommunen är oerhört snabbt ute med information på sin hemsida, den uppdateras flera gånger under de knappt två timmar som detta pågår. Verkligen bra, snabbt och tydligt agerat! Efter ett par timmar så griper sedan polisen den unga man som skrivit hoten och allt återgår sakta men säkert till det normala, så långt det nu är möjligt.

 

När vi flyttade till Norsjö för drygt 20 år sedan så tittade barnen underligt på oss när vi i början låste bilen. ”Varför låser ni bilen?” sa de med äkta förvåning. Vi lärde oss snabbt och låste sällan varken bil eller hus (om vi inte skulle vara borta någon längre tid). Missionskyrkan stod alltid olåst och öppen på dagtid så att vem som helst kunde gå in där, för att be, låna toaletten eller…

Numer låser vi för det mesta huset, bilen och kyrkan. Något har hänt med vår trygghet och vår tillit.

 

Jo, här är fortfarande oerhört tryggt och säkert jämfört med många andra platser i Sverige. Och Sverige är oerhört tryggt och säkert jämfört med många andra delar av vår värld. Men sakta men säkert så naggas denna trygghet och tillit i kanten så att den blir mindre och mindre…

Det värsta som kunde hänt idag är att hotet om skottlossning hade blivit verklighet och någon skadats eller dött. Jag tackar Gud för att så inte blev fallet. Men det som oroar mig är den långsiktiga konsekvensen detta får i vår tillit till varandra och tryggheten.

Hur många elever, föräldrar, lärare och annan personal kommer nu att vara oroliga för vad som kan hända dem eller andra på skolan? Hur många måste sova oroligt i natt och framöver för att en person framför ett hot? Hur många tycker det var häftigt att det blev så stort pådrag och därför funderar över att göra samma sak? Hur många kommer börja titta snett och misstänksamt på grannar, ungdomar, invandrare etc. etc. Hur mycket av vår trygghet och tillit har idag raserats?

Min bön är att jag och vi alla, oavsett var vi bor, inte skall ge upp tilliten utan fortsätta våga ge förtroenden till, och tro väl om, varandra. Det gäller både i Norsjö och Husby m.fl. platser.

Ont skall inte fördrivas med ont. Nej, säger Paulus: ”Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.” (1 Thess 5:15)

Så jag slåss för rätten att vara trygg och känna tillit. Inte på ett dumdristigt sätt men gärna lite lagom naivt. Kanske stjäl någon då nåt materiellt från mig, vilket inte är hela världen, men de skall inte utan vidare få stjäla min tillit och öppenhet! Den är jag beredd kämpa för.

/Klas

 

PS.

För många, många år sedan (typ 30 år sedan) åkte jag tåg. När jag skulle gå till restaurangvagnen så lämnade jag min kameraväska med kamera och utrustning i på golvet vid min sittplats. När jag kom tillbaka var den borta!

Jag sökte upp konduktören och berättade vad som hänt och fick mig världens utskällning! Hur kunde jag vara så dum att jag lämnade en kameraväska utan tillsyn! Så plockade han fram min väska som han tagit om hand om och skickade iväg mig lite skamsen.

Han försökte förmodligen vara snäll och rädda mig från att bli bestulen. I sin ”snällhet” så höll han istället på att stjäla min tillit till andra människor och den värld vi lever i. Jag kämpar fortfarande emot detta allt vad jag kan.

Man behöver inte vara dum och jag skulle inte tänka mig att idag lämna min dator eller iPad utan tillsyn på tåget eller någon liknande plats. Men jag skulle vilja kunna göra det för att visa att jag tror på människors godhet mer än deras ondska. Jag vill vara en man kan lita på och jag vill lita på andra.

DS

 

Här kan du läsa kommunens sammanfattning om det som hänt idag http://www.norsjo.se/default.aspx?id=31956

Och här ett par artiklar från tidningen Norran http://www.norsjo.se/default.aspx?id=31956 och http://norran.se/2013/05/norsjo/vi-ska-utvardera-ordentligt/

2 reaktion på “Trygghet och tillit

  1. Jätte fint skrivet Klas! Jag skulle också vilja säga att tilliten och tryggheten blivit naggad i kanterna. Vi kunde på något sätt visualisera oss vad som kunde ha hänt och det i sig skapar en nedstämdhet och oro. Det jag tycker nu är väldigt tragiskt att det har visat sig vara något form av rykte och att de inte har bevis för hotet mot skolan. Hela händelsen igår har rivit upp en hel kommun, tror inte det finns en enda människa som inte blev berörd. Killen kommer alltid vara den som fick hela bygden skrämd. Har han inte uttalat hotet tycker jag väldigt synd om honom. Han kan ha uttryckt sig väldigt klumpig som gjorde att ett rykte spred sig. Vi vet inte. Men vad jag undrar då är vad är det som fick det att gå så pass långt att det blev som allt blev igår. Var det värt att skrämma en hel bygd för det? Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet till myndigheterna som tog detta på allvar så inget hände, men det hade kanske kunnat undvikas?! Det vet vi inte och kommer förmodligen inte gå veta..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *