En kyrka byggs av …

Efter att avslutat en helg med styrelsemöten (med Distriktsstyrelsen, equmenia Nords styrelse och Hemavan Fjällstationsstyrelse) så måste jag bara få understryka hur imponerad jag är av alla som ideellt bidrar med tid, engagemang och kompetens!!! Utan dessa skulle vår verksamhet inte fungera så bra som den gör.

Vi har varit ca 25 personer samlade på Hemavan Fjällstation (fd SMU Fjällgård) och haft enskilda styrelsemöten samt gemensamt Intressentmöte (årsmöte) för Hemavan Fjällstation. Några av oss har förmånen att delta i tjänsten, de allra allra flesta gör det ideellt. Man åker mellan 25-40 mil enkel väg efter arbete/skola på fredag. Lördag och halva söndagen är det intensiva möten med både stora och små frågor. Söndag eftermiddag åker man lika långt hem igen och idag steg de flesta upp tidigt och gick till arbetet/skolan (förutom vi som är anställda i kyrkan och därför kan ta en dag ledigt). Visst är det imponerande!

Det är ju inte bara tiden under styrelsemötena som går åt utan de flesta lägger också mycket tid mellan mötena på uppgifter man tagit på sig, för att inte tala om engagemang och bön. Jag lägger också ner tid och engagemang men det är ju mitt jobb, det jag får betalt för. Dessa hjältar gör det av andra skäl och utan ersättning. Heder åt dem!

Riktigt glad och varm blir jag när en i equmenia Nords styrelse efteråt skriver: ”Alla borde testa att sitta med i regionstyrelsen för equmenia Nord för att få ha väldigt roligt och göra väldigt mycket bra!” Då är det en styrelse som fungerar, som gör mycket bra men också får mycket tillbaka.

 

Kyrkan är Kristi kropp och djupast sett Guds skapelse. Men i sin synliga del så byggs den av dessa ideella – ”lekmännen” (som i allra högsta grad också är kvinnor. Här om söndagen så påminde en kvinna om detta, i den gudstjänst jag då deltog i, med tydligt sikte på oss herrar som satt på första bänken (kvinnan som suttit med oss där hade just då valt att flytta till en annan bänk…), att ”glöm inte bort att få med er ”tanterna” i församlingen, annars fungerar inget.” Hon hade så rätt!)

Ibland kan jag känna oro för att vi håller på att förlora detta grundläggande och viktiga fokus och glida över till att bli en tjänstemannakyrka där de anställda blir viktigast. Jag tror att det är fel väg, till och med en farlig väg! Kyrkan skall byggas underifrån och vi som är anställda är tjänare till gemenskapen, inte tvärtom.

Jag vill säga att jag är både ock. Både en ”lekman”, vanlig medlem i kyrkan och pastor. Men oftast syns jag som pastorn, den anställde. Jag har förmånen, och ibland våndan, att få leva det liv jag brinner för på heltid. Påminner därför mig själv, och mina kollegor, om att det är en tjänst för församling och kyrka, inte av den.

Vår uppgift är (för att använda Paulus ord i Ef 4:12): att ”utföra vår tjänst och bygga upp Kristi kropp”; församlingen, kyrkan. Inte belasta den och tro att vi är centrum, fokus.

Så: Nej till en tjänstemannakyrka och Ja till en kyrka byggd av dess lekmän och ideella! Och stor välsignelse till dem som fortsatt bär och är vår kyrka – de ideella!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *