Hur mycket bör vi veta (del 2)

För ett par veckor sedan var det en artikel i tidningen Dagen med rubriken ”Hårdare kontroll på kyrkornas barnledare”. Regeringen förslår att ideella föreningar och kyrkor ska kunna begära ett utdrag ur brottsregistret om sina ledare.

I många stycken ett bra förslag med gott syfte; att värna barns rättigheter. Justitieminister Beatrice Ask säger i ett pressmeddelande
– ”Ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp mot barn är en grundläggande uppgift för samhället”.
Det är bara att stryka under och hålla med! Det finns inget försvar för sexuella kränkningar och övergrepp i något sammanhang och särskilt inte mot barn. Så allt som vill motverka detta är vällovligt.

Samtidigt så är jag tveksam till förslaget eftersom jag är rädd att det kan göra något med oss som istället skapar ett klimat av misstro och misstänksamhet. När jag skrev om Trygghet och Tillit för ett par veckor sedan så var det mycket av denna tveksamhet som låg i botten. För även om utdragen är begränsade till vissa typer av brott, som ingen av oss borde vara rädda för att man kontrollerar, så är det ändå en kontroll.

Skulle det bli allvar är det oerhört viktigt att fundera över vem skall ta hand om dessa utdrag, värdera dem och följa upp dem? I en ideell förening så finns massor av kompetenta och engagerade människor men frågan är om de skall kontrollera varandra. Vem skall då göra det istället? Hur mycket bör vi veta om varandra?

Min rädsla är att detta är ett steg mot att vi skapar ett klimat där vi kontrollerar varandra och misstänkliggör, snarare än att bygga förtroenden och visa öppenhet. Ett klimat där de negativa undantagen får för stort utrymme och står i vägen för det goda.

När USA låter NSA (och till viss del FRA i Sverige) bevaka i stort sett all datatrafik som man kan komma åt så är detta en konsekvens som få av oss tycker är bra. Det är ett kontrollsamhälle där rädslan för det onda och negativa fått makthavare att tappa all rim och reson. För mig ett ytterlighetsexempel på ett hårdare och mer bevakande samhälle som jag inte vill ha och framför allt inte vill smittas av.

Att vi skall kunna göra utdrag ur brottsregister på vem som helst kan vara ett steg i den riktningen fast det inte är syftet. Jag hoppas jag har fel men har behov av att lufta min tveksamhet. Skriv gärna vad du tycker i kommentarfältet nedan för jag tror det är jätteviktigt att vi får igång en dialog i frågan.

/Klas

 

PS. Vårt ungdomsförbund equmenia jobbar med en ledarutbildning som heter Trygga möten. Målsättningen är att alla barn- och ungdomsledare skall gå denna kurs så att vi blir bättre på att se och möta situationer där sexuella övergrepp sker eller kan tänkas ske. Det är ett bra sätt att ta denna viktiga fråga på allvar. DS

 

En reaktion på “Hur mycket bör vi veta (del 2)

  1. Pingback: Lexbase | Klas Johansson Blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *