Norrsken

Norrsken-3-1Har nu vilat ut en dag efter årets nyårsläger, ”Norrsken, på Hemavan Fjällstation. Då är det på sin plats med några reflektioner kring läger.

Nyårsläger är ingen ny eller ovanlig företeelse i SMU/Equmenia. Det har funnits under många, många år. När jag själv var tonåring på 70-talet åkte vi till olika ställen i Värmland på både nyårs- och sportlovsläger. Då precis som nu var det utförsåkning som var den stora aktiviteten för de flesta men viktigast var att träffa kompisar och få tillfälle till andakter och gudsmöten som inte var lika enkelt hemma.

För mig som kom från en liten församling där det inte fanns andra ungdomar i min egen ålder var lägren helt avgörande. Här mötte jag kristna kompisar, fick tillfälle att vara på bibelstudier och andakter som var anpassade till min åldersgrupp och inte föräldragenerationens osv. Är så tacksam för att det fanns ledare som såg mig, uppmuntrade mig och trodde på mig!

 

Idag tycker jag det är en förmån att få vara en av dessa ledare och bära det arvet vidare. Och fortfarande finns det gott om ledare som viker en vecka eller mer av sin egen ledighet för att åka på läger och vara med sina och andras ungdomar. Dessa ledare ser ungdomarna, älskar dom, bråkar, skrattar, leker, samtalar och ber med dom. Blir deras föredömen!

Jag menar att dessa ledare gör ett av de allra viktigaste jobben i kyrkan och är värda allt vårt stöd!!! Det borde t.ex. innebära att ingen ledare själv skulle behöva stå för lägeravgiften, det bör församlingen eller Equmeniaföreningen göra eftersom det är vårt gemensamma arbete. Som församling och förening bör vi under hela lägret bära såväl ledare som deltagare i förbön. När de kommer hem bör de få minst en kram och kanske en middag 🙂 …

 

Och så dessa ungdomar sedan. Det finns inte ord för att beskriva hur sköna de är. Tänker varje gång jag är med dem att många fler skulle få möjlighet att se hur fantastiskt många härliga, goa, underbara och fina ungdomar det finns. Visst kan de vara lite (en underdrift 😉 ) morgontrötta ibland. Visst kan de surna till emellanåt (men vem av oss gör inte det?). Men största delen av tiden är de varma, glada, goa, omtänksamma och fulla av djupa frågor och funderingar som de gärna vill ha hjälpa att tänka kring. Det är en förmån att få dela livet med dem!

Det kanske starkaste för mig är ändå att se hur självklart och naturligt de söker Gud. Vänder sig till honom och tar emot av hans Ande i bön, tillbedjan och lovsång. De har mängder med frågor, bär många gånger på djupa sår men finner stöd och styrka hos Jesus och hos varandra. När det vid andakterna inbjuds till ljuständning strömmar de fram och förebedjarna har ofta fullt upp.

På läger stärks min tro, både på ungdomen och på Jesus, eftersom jag ser hur de möter varandra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *