Räddad av pensionerade kollegor

Vilken innehållsrik helg jag fått ha (blir ett lite långt inlägg just därför och möjliga rubriker är också många: Med LUKaS i Svansele, Här trivs jag, Frun (fick) höll på att få rätt, På glid, Räddad av pensionerade kollegor, Lånade kläder, Norrland regerar m.fl)! En verklig förmån att få ha det arbete jag har just nu och möta så många olika sammanhang där jag får möjlighet att dela goda samtal om liv och tro i studium och gudstjänster mm.

Lördagen inleddes med att jag mötte 10 ungdomar från LUKaS (Luleå tekniska universitets kristna studentförening) i grannbyn Svansele och hade två bibelstudier med dem om vad det är att Vara kristen idag och, Hur man förstår hur Gud leder.

Är så imponerad av att man som grupp regelbundet möts till morgonböner, studium och samtal. Eller som nu åker iväg en helg tillsammans. Att få möta en grupp unga vuxna och dela Ordet, tankar om livet, fundera över vad det är att leva som kristen osv. Det skulle jag gärna göra varje vecka! Trivs verkligen då.

Att Luleå sedan klådde Färjestad i hockey och gjorde klart att det blir SM-final mellan de två norrlagen Skellefteå och Luleå blev bara en bonus.

 

På söndag var två gudstjänster inplanerade. Först installation av Thomas Ahlberg som ny pastor i Umeå, Hedlundakyrkan och på eftermiddagen besök i Hörnsjö.

Eftersom SMHI varnat för snö så ställde jag väckarklockan lite tidigare. Steg upp i god tid och plockade fram kaftanen (som jag använder vid högtidligare tillfällen som t.ex. installation) byxor och frimärksskjorta och hängde dem på en galge vid dörren för att ta med och byta om när jag kom fram till Umeå.

Även om det hemma knappt hade kommit någon snö alls så for jag ändå en halv timme tidigare än normalt för att ha god marginal i fall det skulle vara halt längre fram.
För en dryg vecka sedan fick jag punktering på ett av vinterdäcken och bytte då till sommardäck eftersom jag vägrade köpa nya vinterdäck så här i slutet på säsongen. Ni som följer mig på Facebook och Twitter vet att frun då dumförklarade mig, vilket jag glatt ignorerade. Nu höll hon på att få rätt (egentligen fick hon rätt men eftersom allt gick bra och jag inte körde i diket så kommer jag aldrig att erkänna det 😉 ) för närmare Umeå så blev det riktigt, riktigt halt.

Efter att ha kört 10 av de 16 milen till Umeå börjar snön komma på allvar och det blir som sagt halkigt… samtidigt upptäcker jag att jag åkt från kaftanen mm som jag hängt på en galge vid dörren! Inte bra! Blir minst sagt arg på mig själv. Värderar möjligheten att vända om för att hämta dem och ändå hinna fram i tid. Inser att det inte går. Kan jag officiera ändå i ”civila” kläder? Visst skulle det vara möjligt även om det skulle vara pinsamt. Finns det någon jag skulle kunna låna kläder av? Någon med samma välbyggda kropp som jag  ;-)? Kommer på två möjliga pensionerade kollegor och ringer dem. Båda ställer villigt upp och lovar fixa fram kläder och ta med till kyrkan så jag kan prova om det funkar. Så kaftan och byxor lånar jag av den ene, kaftanen sitter som gjuten, och frimärksskjorta av den andre och ingen, som inte fått veta, märker något! Tack Gud för kollegor.

130406_bGudstjänsten blir riktigt god. Alltid en stor högtid när en ny pastor välkomnas och installeras. Ber och tror på en god omstart för både Hedlundakyrkan och Thomas där de skall få vara med och göra skillnad i sin stad för Guds rikes skull.

 

130406_a

I Umeå var vi drygt hundra på gudstjänsten. En högtid med många som vill närvara i en av distriktets större församlingar. Gud var närvarande.

På eftermiddagen möter jag så en av de mindre församlingarna och vi är åtta personer runt ett bord som firar gudstjänst med mycket sång, och sedan predikan av mig. Gud är närvarande även här! Blir så tydligt att storleken på församling, mängden av folk, inte är avgörande utan att det är sant som Jesus i Matt 18:20 säger, att: ”där två eller tre är samlade i mitt namn så är jag mitt ibland dem”.

Blir alltid så imponerad av dessa små församlingars trohet och hängivenhet. Glädjen över att få mötas, över den lilla barngruppen och den lite större tonårsgruppen. Fokuset på att betyda något i sin by, tydligheten och glädjen i uppdraget att dela evangelium oberoende av hur många som kommer! Där har de större församlingarna verkligen något att lära.

 

Tacksam för en god helg med många bevis på att Jesus lever i och genom såväl enskilda som församlingar i vårt distrikt/vår region, för kollegor som villigt ställer upp och hjälper en distriktsföreståndare i nöd och för beskydd på resan trots dåliga förutsättningar.

4 reaktion på “Räddad av pensionerade kollegor

  1. Jag blir så glad att du börjat blogga Klas!!! Blev riktigt berörd av det du berättar! Gud verkar på skilda platser och i skilda sammanhang men är ändå alltid densamme.
    Ett plus i kanten är ju att du varit i Svansele också 😉

  2. Frun är tacksam att ha haft ”fel”. 😉 Diken är alltid obehagliga när de används till annat än bortforslande av vatten, eller som rågång mellan väg och vilddjur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *